Idag ryckte vi ut sladdarna till datorerna, packade ner dem och letade efter ett kafé med wifi och strömuttag. 

Stället heter Trung Nguyen Coffee och jag tycker det är helmysigt! 

Då min mage och jag fortfarande inte är vänner undvek jag allt som hade med socker och koffein att göra. Ellen beställde in en kaffelatte och jag försökte beställa in vanligt vatten. Men kyparen såg väldigt fundersam ut. Nickade lite frågande, gick iväg, rådfrågade med några av de andra som jobbade där. Kom tillbaka och frågade om jag ville ha juice eller smoothie. 

(jag) - No, I just want ordinary water

(kyparn) - Yes, but juice or smoothie

(Jag fattar ingenting)

(kyparn )- Smoothie??

(jag) - Ellen, vad menar han, har de inte vanligt vatten här?

(Ellen skrattar)

(kyparn) - watermelon, juice or smoothie

(jag) - AHAAA, no no, not watermelon, I want water.

Kyparen går iväg och japp, han hade förstått att ja velat ha vanligt vatten!!

finally!

Skrivprocessen kommer ta sin lilla tid, men vi har iaf kommit igång vilket känns oerhört skönt. En stor lättnad!

Ikväll tog vi med vår vän Chu till det stället de svenska grabbarna visat oss. Verkade vara uppskattat och denna gången fick vi chansen att bjuda tillbaka, då han och hans vänner hittills har bjudit på allt. 

Men sen kommer tråkmånsen Angeliqa och failar hela stämningen. Ajaj i magen och snabbt hem. Tror jag hann säga hejdå i farten. (Detta är bland de första gångerna Ellen faktiskt sett mig springa så fort) Tur Ellen styrde upp och tackade för kvällen och att vi skulle göra om detta en annan gång! Jag vet verkligen hur man skapar stämning. 

Imorgon blir det att fortsätta skriva. Skriva skriva skriva.

Hoppas solen håller sig borta så vi inte blir frestade att ligga på stranden! 

Det tog oss två eftermiddagar att få hela insamlingen klar!

Vi fick komma till Dr. Dung och Dr. Houngs klinik just precis bredvid skolan och utföra våra sinusundersökningar själva. 

Igår togs min oskuld på sinus och det gick jättebra.

På denna klinik får patienterna ligga på mage, armarna bakåt med bakåtlutat huvud så mycket som möjligt. Sen spänns huvudet fast med ett band så de ska ligga stilla och ligga rakt!

Så igår och idag har nog hela klassen på röntgen blivit undersökta för sinuit. Och där var många som faktiskt hade symtom och bilderna bekräftade! Vi fick ihop ungefär 40 undersökningar då vi ska förkasta 7 st som innehöll andra mätvärden. Vi har fortfarande inte fått förklarat för oss hur det kan komma sig då alla undersökningar är utförda på samma sätt!

På förmiddagen idag begav vi oss bort till ett ställe som hette Metro då jag läst resedagböcker från andra som varit här i Da Nang som ofta var där och handlade. Ja, jag vete tusan vad det var som lockade, för vi förstod inte. Billigare var det tydligen inte (tror man är tvungen att ha ett medlemskort - typ ICA) och större utbud än Big C var det inte heller. Big C fungerar minst lika bra för vår del! Fick oss iaf en långpromenad hem (5 km)

Stannade till på en restaurang på vägen hem för lite lunch. Ingen kunde engelska och menyn var på vietnamesiska. Vi pekade på en bild med grillspett och ut kom en köttgryta med segt kött (ko enligt kyparen som snyggt demonstrerade och agerade en ko så vi skulle förstå) och lite pommes. Aja, mätta och belåtna fortsatte promenaden hemåt! Vi börjar inse att alla vägar bär till Rom för vi lyckas alltid hitta hem oavsett vart vi hamnar. Det svåra är att hitta tillbaka till de där smultronställena man hittar!

Kvällsmaten intogs även den på en restaurang. Jag hittade en supergod gryta med kött, blomkål och broccoli. Underbart gott och dit kommer jag gå fler gånger! För Ellens del vet jag inte. Hon beställde in fisk och fick en sådan - en hel med halva skinnet kvar och enbart pinnar att äta med. Eloge till den kvinnan att hon lyckades!

söt skylt va?  

I fredags började vi som vanligt med praktik.

Både Dr. Houng och Dr. Dung kom på besök för att diskutera vårat problem - "we not have enough patients for you", "you choose another subject this weekend"

Nä, efter den dagen kände vi att vi lägger uppsatstankarna på hyllan och unnar oss en weekend i grannstaden Hoi An istället.

De svenska grabbarna hörde av sig så vi tog följdes tillsammans dit. Först tänkte vi dela på en taxi eftersom det är smidigast och blir inte lika dyrt om man är fler. Men när ingen taxi dök upp ställde vi oss vi vägen och inväntade en gul sådan, de gröna har en tendens att lura en så vi har bojkottat dem sista tiden. Men istället kommer en stor gul buss och en kille hänger ut från den. Bussen saktar ner och helt plötsligt har vi hamnat på bussen i farten. Jaha, hoppas den tar oss till Hoi An nu, tänkte vi lite förvirrat. Så istället för 500.000 dong så fick vi betala 200.000 dong för alla. Helt överenskommet då 200.000 dong är 66 kr - delat på fyra pers. japp, det kan man allt leva med!'

Vi hade hittat ett mysigt hotell där jag och Ellen tänkte spendera vår weekend på. Pool, frukost och privat strand. När vi kom dit visade det sig att stranden låg 1,5 km bort och för det missförståndet uppgraderades vi till ett större finare rum. Om det nu var en uppgradering, vart tusan hade vi hamnat annars, i en skrubb?

Nåja, vi bytte om snabbt till bikini medan grabbarna väntade utanför hotellet i solen och promenaden tog fart. 1,5 km tar inte så lång stund att gå... När vi promenerade i stekande sol insåg vi rätt snabbt att de där 1,5 km inte riktigt stämde. Visade sig vara 3 km då vi tog taxi tillbaka. 

Stranden var underbar, vattnet jätteskönt och svalkande efter dagens långpromenad. Men det bästa av allt var att man kunde hyra riktiga solstolar istället för de små här på stranden i Da Nang och att det fanns tillgång att köpa kalla drycker samt även lite mat! perfekt liv om du frågar mig!

Lugn strand

Stekarn

fröken fräken                                                                          Livsnjutarn  

Efter att ha grillats lite extra i solen tog vi en taxi tillbaka. Vi hoppade av vid hotellet medan killarna fortsatte in mot stan. Sedan möttes vi upp för lite käk och efter det tog de andra efterrätt på en annan restaurang, men lilla magen på mig började krångla efter maten så jag var för en gångs skull klok av avstod glass...

Vi gick runt lite i affärer och kollade utbudet i staden och tiden flög iväg. Runt 21.30 hittade killarna en taxi och begav sig tillbaka till Da Nang medan jag och Ellen fortsatte promenaden genom stan.

Helt plötsligt började det komma massa folk på mopeder som lämnade ut lappar -free drinks if you are girl, buy one drink - get a bucket for free (gulfiskskål med sprit i)

Så vi letade oss dit och inser att vi är ensamma på denna bar - Aussie bar. överallt var det folk som hade klottrat och mitt öga fastnade på en välbekant textrad. -NORRLAND 2012

Blev lite varm i hjärtat av det iaf!

Efter kanske 20 minuter dyker det upp 5 personer till - två tjejer från nya zeeland och en tjej och två grabbar från australien. Så vi anslöt till dem för en stund och en av grabbarna berättade att han skulle gå till salong för att bli rakad. Först hade gubben spännt fast honom i en stol sen hade han börjat med att pilla i öronen med tops. Sedan hade han satt på sig en stor pannlampa och börjat raka killen i pannan, på öronen, ögonlocket, runt näsan och sen hade han börjat  med den riktiga rakningen men när han sen skulle påbörja att pilla inne i näsan hade killen tyckt det varit för mycket och sprungit därifrån. Totalt hade det kostat honom 7dollar. 

Jag skrattade så tårarna rann och efter en stund så lämnade vi sällskapet för att leta reda på nästa bar men vi valde att gå hem då uppdraget kändes omöjligt.

Kom hem till hotellet och slocknade direkt.

Lördagsmorgonen hade magen fortfarande inte lugnat ner sig men jag är van att den krånglar så jag tänkte inte mer på det. Vi åt en jättegod frukost till Ellens stora lycka. Det fanns färsk frukt, rostade mackor med ost och marmelad, vanliga mackor, muffins, crossianter,kaffe, thé, scrambled eggs, omelett eller vanliga stekta ägg - efter begäran.

Sen beställde vi taxi och begav oss till stranden. Min mage fortsätter krångla och jag spenderar mestatiden på toan medan Ellen steker i solen. Bredvid oss ligger ett par och vi tjuvlyssnar lite och hör att de är svenskar och när de kommit på att vi också är det inleder vi en diskussion. Visar sig att de är från Umeå. kvinnans dotter och jag har gått på samma skola. Väldigt vad liten världen kan bli ibland!

Taxi tillbaka till hotellet och sedan ner på stan för lite shopping. Magen fortsätter krångla och jag inser att ja måste ätit något som inte varit bra. Sms'ar och frågar Martin som ätit samma sak som mig om han blivit dålig - men icket. Vi fortsätter och Ellen är i himlen. Skräddare efter skräddare efter skräddare och den ena fina klänningen efter den andra. Jag var mer "finns det en toalett här?" direkt jag kom in någonstans. Men det slutade iaf i att jag köpte en brun axelbandslös klänning för 220.000 dong vilket motsvarar 73 svenska kronor - kan jag absolut leva med!

Ellen köpte en supersnygg blå riktigt detaljsydd axelbandslös klänning för 550.000 dong. Sedan hittade hon en skitsnygg långklänning som hon lyckades pruta ner från 750.000 till 490.000 dong. och jag lovar att hon är supernöjd. Får se om hon lägger upp bilden på facebook sen!

Söndagen fortsatte för mig och magen och jag är verkligen inte vänner, skulle kunna tänkta mig att adoptera bort den alternativt byta mot annat bra och ha sak som ändå kanske inte fungerar?

Jag visste inte om jag skulle svimma av smärtan eller om jag skulle hinna på toaletten varje gång det gjorde sig påminnt. Men jag härdade ut utan att gnälla allt för mycket och vi lyckades köpa skitsnygga vinhållare - ngt alla människor absolut måste ha!

Runt 2 tiden hittade vi tillbaka till busstationen och väntade på att klockan skulle bli avgångstid. En snubbe pekade hela tiden på oss och sen på bussen och menade att vi skulle hoppa på, men vi ville inte sitta där inne i 10 minuter i stekande värme så vi stod mer än gärna ute i skuggan där det svalkade åtminstone lite grann. Sen vet jag inte vad som hände med 20 pers flög upp från sina stolar och hoppade på bussen innan vi ens hade hunnit blinka så det var bara att skynda sig. Sen inser vi när vi kommer till första stora korsningen där det står Da Nang åt vänster och en annan stad åt höger. Bussen svänger till vår förtvivlan åt höger. Busschauffören kör sedan som att han stulit bussen och det var väldigt nära vid en kurva att den tippade över lite snyggt då det gick på tok för fort. Sen stannade han och 40 små vietnamesiska ungomdar hoppade på och trängde sig in. Sen fortsatte vi tillbaka samma väg och sen tillbaka till Da Nang.  Bussresan tog 45 minuter och det roliga var att veta vart vi skulle kliva av. Men tillslut kände vi igen oss och klev av vid första bästa hållplats - i farten (för här stannar man inte i onödan)

Blir nog ett återbesök eller två eller tre till Hoi An.. en väldigt mysig stad måste jag säga. och då lämnar jag min bråkiga magen hemma! Den bråkstaken vill vi inte ha att göra med!

Vart Ellen än kommer så får hon alla beundrare. 

"You are very beautiful" "Were are you from" "I love you"

Men sen har det dock tillkommit lite mer skumma typer av beundrare. 

Som varje gång vi är på Highland Coffee och Ellen ska njuta av sin kaffelatte...

Då har hon dessa kvinnor som formligen hänger på henne så hon inte kan luta sig tillbaka och njuta!

Jag dör av skratt varje gång och dag fick vi ett underbart Kodak-ögonblick!

Igår var vi hos tandhygenisttjejerna och hälsade på. De bytte hotell eftersom de hade en oinbjuden gäst på sitt rum. Måste säga att de bor väldigt fint med varsin dubbelsäng och mer garderober, men vi ska inte klaga, vi har det bra med. Hur som haver, en av tjejerna Amela fyllde år så hon hade bjudit in till kalas med tårta. By far den godaste tårtan jag ätit. (Eller så var det sockerbegäret som blev så nöjt att allt smakar underbart) Nåja, oerhört gott var det! Vi hade med oss lite blommor som va jättefina. Förstår dock inte varför jag inte tog en bild på den.

Tillade att jag gärna kunde fylla år nästa vecka så jag med kunde få blommor och bjuda på tårta, men ingen hakade på det förslaget :p

Vi kom dit runt 20.00 och tittade på klockan då vi kom hem 23.30 Tiden hade verkligen sprungit iväg. Roligt att kunna umgås och inte behöva tänka på att översätta allt man vill säga! Hela gänget är störtsköna så vi kommer nog umgås rätt mycket framöver - hoppas vi! =)

Nu ikväll har vi umgått med två vietnamesiska vänner som tog med oss och åt pizza! Mr Pizza hette stället. Var väl inte den bästa pizzan, men vi var så hungriga så den gick ner!

Efteråt åkte vi till ett café och de andra drack kaffe medan lilla jag drack en jordgubbssmoothie. Eller ja, halva smoothien fick golvet då jag av nån anledning tyckte den hörde hemma där. Dränkte telefonen och kameran så får väl se hur pass bra de mår imorgon! :/ Typiskt mig!

I morgon efter praktiken drar vi iväg för en Weekend i Hoi An!

Sy upp lite kläder, njuta av det fina vädret och göra lite sightseeing!

Hörs efter helgen!!

Praktiken rullar framåt, teknikerna vet vad vi är där för att göra och Dr. Phoung tar verkligen hand om oss och säger till de andra att vi ska få vara med mer, vilket är riktigt uppskattat!

Datainsamlingen går mindre bra, men vi tror det hinner ordna sig på den tid som är kvar!

De två senaste dagarna har vi testat det lilla gatuköket där en kvinna sitter och grillar kött. Må vara det godaste på länge! Smakar inte som hemma då marinaden är söt och innehåller sesamfrön, men vad tusan, grillat som grillat? :)

Igår visade de svenska grabbarna oss till ett nytt matställe där det serverades vårrullar som man fick rulla ihop själv. En kladdig med god historia. Försökte memorera vägen så vi hittar tillbaka sen igen!

(och ja, det är en pepsi, angeliqa fuskar)

Idag har vi njutit av att ligga på stranden då solen varit borta i över en vecka! Har varit fotomodeller utan vårt egentliga tillstånd. Det kom fram en äcklig gubbe som tog bilder från alla de konstiga vinklar då vi låg och sov. Jag vaknade av att han stod på min filt och bad honom gå iväg. Då började han filma istället. När han sen ställde sig vid Ellens fötter och satte sig på huk för att ta bilder. Då brast det för Ellen och hon reste sig upp. Då hon var huvudet längre än honom insåg han att det var fel person att bråka med och han pös väldigt snabbt iväg!

Hittade igår till vår stora lycka semle-liknande bakelserpå affären. Med choklad på toppen. men döm av vår besvikelse då den smakade papper med vaniljkräm mellan. Aja, symboliskt iaf men den behöver nog inte känna att det skafå fresta oss igen =P

Nu ska vi iväg på födelsekalas för Amela som fyller år!  

Ikväll tog vi oss en promenad bort till Bread of Life - min absoluta favoritrestaurang här i Vietnam än så länge! Jag var så sugen på pizza tidigare idag så jag tittade på Ellen med mina vackra blå ögon och fladdrade lite extra med ögonfransarna och tillslut smälte hon och hakade på!

Pizzan må jag säga vara det godaste jag ätit på länge. Dock slår inget en Ceasarpizza utan ananas på Sun Rice i Nordmaling, men denna kom på väldigt god delad första plats! Jammi! 

På vägen hem smiter vi in i en videobutik och hittar lite filmer - the girl with the dragon tattoo och paranormal activity 3. Dessa för 5 kr st. Att det sedan visade sig vara nerladdade filmer utbrända på dvd spelar mindre roll då kvalitéen var alldeles utmärkt - det man kan lägga märke till på en liten 17" dataskärm? Ljudet sög, men tur jag har med mig min lilla högtalare som jag fick av Kia. Den fungerar suveränt och duger riktigt bra att se film med eller spela musik på stranden!! Tror dock inte det ljudet var det som störde hotellets gäster nu ikväll. 

Då vi valde att se den sistnämnda filmen så överröstade våra skrik filmens ljud och vi är förvånade att ingen varit och knackat på ännu =P

Kan inte säga om den va bra eller dålig då mestadels av filmen tittades på genom lakanet så man åtminstone såg skuggorna, men både jag och Ellen låg och kallsvettades stundvis!

"1988, 18 år innan de skräckinjagande händelserna i de föregående filmerna,

försöker de unga Kristi och Katie fånga spökmyten Bloody Mary på videoband.

Det kommer att bli deras första möte med den osaliga ande

som ska förfölja dem senare i livet."

Tja.. hade jag haft barn i 6 års åldern som kommit in till mitt sovrum efter jag sett denna filmen hade jag nog dessvärre kissat på mig av skräck! Med det sagt propsar jag på att få ha toalettlampan tänd i natt då jag sover närmast garderoberna. (Dock kunde ja inte låta bli att skrämma upp Ellen med att säga att jag är glad att jag slipper sova närmast dörren, snällt av mig va??)

Då facebook inte går att logga in på så går det alltid att blogga för att hålla alla uppdaterade!

Som sagt, praktiken har gått mycket bättre idag och efter den unnade vi oss en grillad köttbit som var supergod!

Sen ikväll var jag oerhört sugen på pizza så jag drog med Ellen till favorithaket bread of life och åt den godaste pizzan på länge. väl värd alla kronor vi la på den!

På väg hem stannade vi och köpte två filmer- the girl with the dragon tattoo och paranormal activity 3. Den senare ska vi krypa ner undertäcket och försöka se nu när det blivit mörkt ute! kan jag tillägga att filmerna kostade 10 kr tillsammans?!

Återstår att se om kvaliteten är ok med!

Idag har det hittills varit en bra dag.

Kom till praktiken imorse med lite ångestblandad magknip. Sedan stegade Dr. Houng in och spände blicken i oss och frågade hur gårdagen varit. Antar att han syftade på fredagen då vi smet lite tidigare i ren förtvivlan över att inte kunna göra någon datainsamling. 

Vi förklarade läget och visade sedan på datorn att vi var ute efter ett särskilt protokoll för att kunna göra våran datainsamling. Sen sa han med allvar att vi inte fick byta sjukhus, utan att vi faktiskt hade 6 veckor kvar på detta. Vi försökte förklara att vi trivdes jätte bra här på Da Nang hospital, men att vi var tvungna att veta om datainsamlingen gick att göra på de andra sjukhusen, om inte så är vi tvungna att byta ämne. Han lovade oss att om 6 veckor så ska det finnas många många patienter vi kan göra insamling på; 5-10 patienter om dagen. 

Kände att vi var tvungna att sätta lite hårt mot hårt fastän man ska vara tacksam och inte ifrågasätta allt här och berättade att vi var tvungna att skriva bakgrund och metod före ett utsatt datum, sedan hade vi ett visst antal veckor på oss att samla all data, göra omräkningar och uträkninar och sedan föra in det i ett statistikprogram och sedan dubbelkolla så allt stämmer innan vi kan göra något av det.

Då var det som om något klickade till. Dr.Houng rusade ut, kom tillbaka och ville diskutera ngt med oss. Vi förväntade oss en utskällning men han hade ringt till de andra sjukhusen och imorgon eftermiddag skulle vi besöka något av dem för att få börja våran insamling, för det var av stor vikt att vi hann klart innan vår deadline. Det kändes så otroligt skönt att få honom att förstå våran oro kring insamlingen och att det nu kanske kan komma ta fart!!

Efter praktiken gick vi förbi det stället vi känt doften av grillat kött. idag beslutade vi oss för att testa. En gigantisk tallrik med ris och sen fick man peka på de grönsaker man ville ha till. Jag valde bambuskott och groddar - wokade och en köttbit. Det var sagolikt även om det inte gåt att jämföra med hur det smakar då man grillar hemma så var det bara så underbart gott med något annat som frestade smaklökarna! =)

I eftermiddag får vi se vad planerna blir, fortfarande dåligt väder!

och Maggie- jag lovar att vi ska bli bättre på att lägga upp bilder! ;)